Mänsklig nåldyna

I dag har jag varit hos doktorn med anledning av mina hjärtklappningar och min onda höft. Doktorn ställde en massa frågor och tog puls och blodtryck och lyssnade på mitt hjärta. Sen skickade hon iväg en beställning på tester man ska göra med mitt blod. Jag misstänker att min sköldkörtel är överaktiv men någon diagnos har jag inte.

Efter den delen var det dags att klämma på min höft. Det gjorde riktigt ont på ett par ställen, så hon gick och hämtade en kollega som också klämde och kände. De beslutade sig för att behandla inflammationen med kortison. Kollegan ville ha den stora nålen och det var tur att jag inte såg den förrän det var över. Den var, och jag skämtar inte, drygt 10 cm lång! Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg den på bordet efteråt. Dessutom gav kollegan mig en veckas träningsförbud. Jaja, det är bara att ringa tränaren och säga att man inte kommer på ett par träningar.

Men nåläventyret var inte över riktigt än. Jag gick bort till labbet och fick taget ett blodprov från handen eftersom labbteknikern hade svårt att lokalisera blodkärl i armvecket. "Varför leta ihjäl sig där när man hittar ett direkt på handen?" Menade han. Dessutom gjorde det mindre ont än när man tar blod i armvecket.

Nästa vecka ska jag ta EKG och träffa doktorn igen, och veckan därpå ska jag träffa kollegan, som stack monsternålen i mig, för att se hur min höft mår då. En massa läkarbesök i framtiden. Hoppas att allt blir bra igen. Jag är så trött på att ha hjärtklappningar och att vara trött. Det kvittar hur mycket jag än sover så är jag helt slut. Nu får det vara nog, ja det får det! :)

Nä, nog skrivet om det. Ska slappa resten av dagen. Vi hörs.

Bæjó!