Breaking the waves

Kära vänner! Om jag, vid något skumt tillfälle, får för mig att börja gilla dogmafilmer, slå mig... ;-)
Idag började min sista kurs, "Genusperspektiv på film", och vi såg Lars von Triers film, "Breaking the waves", som han gjorde under sin tid i dogma"rörelsen. Narrativet var fint och mycket rörande, MEN, det kunde man inte säga om kameran. Hemvideokvalitet på fotot, rörlig handkamera och en massa jump-cuts mitt i repliker och händelser klyddade till förståelsen och flytet i filmen. Men, jag det är ju så dogma ska vara, och själv är man ju "skadad" av Hollywood-stilen. Inte så konstigt att första intrycket blev som det blev.

Sen har jag totalt fastnat i min superlöjligt romantiska Jane Austen-feber igen. Jag läser en hel del fanfiction och ser på filmerna. Gummi bara fnissar åt mitt koketteri. :)

Vi hörs!

Bæjó!