onsdag, juli 08, 2009

Beroende av träning

Träning har blivit superkul, det känns som att min lathet släpper allt mer ju mer jag åstadkommer. I går klarade jag milen för första gången, på tiden 1,02,28, vilket är kanonbra för att vara första försöket. Simningen går också bra och det känns som att jag har byggt om kroppen. Men i dag har jag tvingat på mig själv en vilodag. Har tränat tre dagar i rad nu och mina muskler behöver byggas upp, även om jag inte är särskilt trött i dem. Vila är viktigt för att slippa skador.

Så, med nya avsnitt av "Time Team" så kan jag lugnt luta mig tillbaka i fåtöljen och njuta. Det har till och med regnat lite i Malmö, så klimatet är riktigt behagligt. Till och med katten är nöjd med vädret. Han har varit lite nere på grund av hettan.

Helgen var bra, i lördags var vi och provsmakade olika fyllningar till vår tårta och det tog inte många minuter innan vi visste exakt vilka smakkombinationer vi ville ha. Efteråt åkte vi ner till lokalen och tog en titt och tog en massa foton för minnets skull. Därefter körde vi ut till vår vigselplats och tog ett par beslut. Vädret var ju helt kanon och vi fick se hur det kommer se ut där om en månad. Nice.

Åter till "Time Team". Vi hörs.

Bæjó!

4 kommentarer:

Gulli sa...

Bra med milen!

Jag sprang själv 6,8 km på 43 minuter förgårs som ger ungefär samma tid per mil som du hade (lite sämre) men jag har jo 3,2 km kvar i milen :) Så nu har jag ett mål!

Stína sa...

Duktigt! Usch, nu känner jag mig ju jagad. Hehe...

Solan sa...

Åh va avundsjuk jag blir på folk (läs dig) som orkar träna och som dessutom börjar tycka att det är lite kul och skönt *rodnar*

Jag har så dålig självdiciplin när det kommer till träning, en typisk, jag gör det i morgon människa :-/

Får väl se om jag får ändan ur vagnen i morgon *ler*

Stína sa...

Hehe, men det är inte alltid solsken och regnbågar här, oftast får jag förberedda mig kvällen innan (lägga fram kläder osv.) så att jag inte "slipper undan" när jag stiger upp. Det är först väl ute i spåret/på cykeln/i bassängen som glädjen dyker upp. Har jag bara det i tankarna, så brukar det bli bra. :)